Esbjörn Hagberg är Biskop Emeritus i Svenska kyrkan och har varit en del av flera förändringsprocesser. Det som gav upphov till att jag hörde av mig var med anledning av att en ny version av kyrkoboken har blivit klubbad, alltså den skrift som dikterar stora delar av hela organisationens verksamhet. Vad innebär det att bedriva förändring i en en organisation med så mycket av sin kultur och tradition nedskriven i text?
När är det dags att inleda ett förändringsarbete?
När omvärlden ändrar sig, bör du ändra dina traditioner eller omvärlden?
Vi filosofierar kring vad det är som gör att förändring gör ont.
Vilken slags förändring är det som du ska göra?
Hur implementerar du förändringen under processen och under implementeringen?
Uppdateringen av Kyrkohandboken tog över 20 år, trots det tycker vissa att det gick för fort. Hur hänger det ihop?
Vilka delar av din organisations kultur och arbete berör andra, och på vilket sätt tar ni hänsyn till den omvärlden utanför medlemmarna när ni definierar er?
Är förändring något som behöver arbetas med både emotionellt och rationellt?
Hur förhåller du dig till att inte alla rör sig i samma takt i hela processen?